Första världskriget - kompendium




Maktförhållanden 1700-1900

 

Maktförhållandena i världen förändrades radikalt under 1800 till krigsutbrottet 1914. När Napoleons arméer slutligen hade besegrats stod förra århundradets stormakt Spanien ruinerad. Spanien fick se sina kolonier på den amerikanska kontinenten och i Västindien resa sig i uppror. Istället lämnade de rum för en massiv kolonial expansion av framförallt Storbritannien och Frankrike. Österrike-Ungern hade också gått ut som segrare och kunde utmana det Osmanska riket genom att erövra delar av Osmanska Balkan. Den viktigaste spelplanen ur kolonialperspektivet hade under 1700-talet varit Amerika och Västindien där Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Spanien hade kämpat om herraväldet. Upproren i Sydamerika bildade en mängd nya nationer som under denna tid spelade marginell roll i världspolitiken. I Nordamerika dominerade nybildade Amerikas förenta stater mellan Mexiko i söder och Brittiska Kanada i norr - Frankrikes och Spaniens tid på kontinenten var förbi.

 

Imperierna och kolonierna

 

Afrika hade blivit den nya spelplanen för en ny form av kolonialism, imperialismen. Perioden från 1881 till 1914 blev den mest extrema i form av imperiebyggande och exploatering. Europas stormakter delade upp den i stort sett afrikanska kontinenten mellan sig, perioden blev känd som ”Scramble for Africa”. Imperialismen skiljde sig från de tidigare koliniseringsstrukturerna som hade handlat mer om kustbaserade handelsstationer och exploatering av naturresurser. Imperialismen var betydligt mer omfattande än så, man byggde nya stater i Afrika. Avancerade administrationsstrukturer implementerades och de nya staterna styrdes ofta helt och hållet av utländska ämbetsmän som lydde under sin regering och/eller kung. Men administrationen av de afrikanska kolonierna såg naturligtvis olika ut mellan länderna, två vitt skilda exempel är belgisk och fransk struktur. Grundtanken i fransmännens sätt att bilda nya stater var att låta franska ämbetsmän bygga upp administrationsstrukturer liknande dem i hemlandet. Belgien stod istället för den äldre, förlegade formen av kolonialtänkande, det gick så långt att kungen, Leopold II gjorde Kongo, belgiens enda koloni till sin personliga egendom. Kolonialtiden i Kongo räknas av många som det grymmaste i världshistorien. Det sensationellt utvidgade utvinnandet av gummi och jakten på elfenben kan enligt forskare ha kostat upp emot hälften av Kongos dåvarande befolkning livet. Utbildningen av folket i kolonierna skedde bara i den omfattning och till den nivån som ansågs nödvändigt, universitet för högre utbildningar byggdes men var förbehållna den västerländska eliten. Det skulle dröja till 1900-talet innan massorna i de koloniserade länderna fick något politiskt inflytande.

 

 

Fram till första världskrigets utbrott hade hela Afrika utom Etiopien koloniserats. Det landbaserade kriget utkämpades inte bara i Europa utan på många platser, inte minst i Afrika. Britterna lyckades till slut genom sina mer väletablerade kolonier kasta ut tyskarna från kontinenten, britterna använde sig av såväl sydafrikanska, australiensiska och indiska soldater. I norra Afrika och mellanöstern eller som det borde hetat, västasien, slogs det Osmanska riket tillbaka. Britterna hade fått araberna att revoltera mot sina osmanska ockupanter.


Nationalismen och nationalstaten

 

Nationalismen uppkom under 1700-talet som och användes under 1800-talet för att skapa nationalstater. Det finns väldigt många former av nationalism. Från en liberal syn som till exempel skulle kunna innebära att man anser att alla som talar italienska är italienare till en som styrs av väldigt strikta tillhörighetsprinciper. Där nationalismen tillåts bli extrem kan nya normer skapas av grupper av människor som vill särskilja sig själva från andra grupper eller slå ihop sin grupp med andra det kan uppstå krav för att bevisa en slags "äkthet/renhet". Till exempel att för att vara en äkta italienare ska du vara katolik, kunna bevisa sin släkttillhörighet i minst 200 år tillbaka i tiden, ha mörkt hår och andra fysiska attribut som bestäms av de nya normerna.

 

Idén om ett land en stat ett folk var farlig, den kunde leda till både frihet och förtryck. Europa bestod av länder som hade befolkningar med olika religioner och etniskt ursprung. Krig och förföljelser resulterade i att nya nationalstater kunde bildas. Den Tyska statens bildande är ett bra exempel på en nationalstats födelse. Förutsättning nummer ett, det gemensamma språket, nummer två, romantisering av en gemensam historia och slutligen spiken i kistan, krig mot en gemensam ärkefiende. Det Fransk-Preussiska kriget blev det sista steget mot en ny tysk nationalstat.

 

Fransk-Preussiska kriget och Tysklands enande

 

Det nybildade tyska storriket knöt ihop en lång rad hertigdömen och furstendömen med Centraleuropas då mest effektiva militärmakt, Preussen. Man förklarade Frankrike krig och vann. Fransmännen fick betala ett tungt krigsskadestånd till Tyskland, dessutom blev de tvungna att avträda områdena Elsass-Lothringen som var rika på kol och järnfyndigheter, industrialismens huvudingredienser.

 

Elsass-Lothringen


Allianspolitikens misslyckande

Maktbalansen i Europa hölls uppe av två starka allianser. Trippelalliansen hade skapats mellan det tyska riket, Österrike-Ungern och Italien. Den andra alliansen, Ententen, bestod av Frankrike, Storbritannien och Tsar-Ryssland. Det fanns dock otaliga fler mindre allianser till exempel allianser direkt mellan två länder, dessa hade också stor betydelse. Det Osmanska riket som nyligen förlorat viktiga besittningar i norra Afrika till Storbritannien hade ingått en hemlig allians med Tyskland. Japan var allierat med Storbritannien och man lyckades i inledningsskedet av kriget genom ett gemensamt angrepp erövra den viktiga tyska handelsstaden Tsingtao i Kina. Därmed avskärmade man Tyskland effektivt från Asien, och det var bara början. Serbiens allians med Tsar-Ryssland är viktig att känna til då den Österrikisk-Ungerska krigsförklaringen Serbien satte press på ryssarna att hedra sina allianslöften, vilket man gjorde. Stormakterna mobiliserar och allianserna i kombination med bitter politisk historia och konkurrerande världsomspännande imperier gör att det blir ett världskrig. Få länder lyckas förbli neutrala, Sverige, Spanien och Schweiz är några.

 

 

Tidsaxel över första världskriget


Militärteknik och militärstrategi

 

Skyttegravskriget

Skyttegravskriget var en militärstrategisk mardröm. Den attackerande sidan förberedde sitt anfall med massiv artilleribeskjutning, i vissa fall kunde det handla om hela veckor. Steg två var att snabbt formera sina styrkor och anfalla över det sargade området mellan de båda skyttegravssystemen, ett område kallat ingenmansland. Ingenmansland erbjöd visserligen visst skydd i form av kratrar men det gjorde i din tur terrängen svårare att snabbt ta sig igenom. Vad man som anfallare hade att vänta sig härnäst var mängder av taggtråd och kulsprutebeväpnade försvarare som rusat upp ur bunkrar så fort man hört att det fientliga artilleriet tystnat.

 

Stridsvagnen blev svaret på den militärtekniska utmaningen som skyttegravarna innebar. Med hjälp av dessa kunde man skydda avancerade infanteri och köra över taggtråd. Det skulle dock dröja tills nästa världskrig innan de på allvar skulle förändra det markbundna kriget. De första versionerna av stridsvagnarna var nämligen i sig ohjälpligt ineffektiva. Majoriteten av alla som producerades hade gått sönder på väg till fronten. Första världskrigets viktigaste vapen till lands var det tunga artilleriet som var effektivt mot fasta positioner som skyttegravar. I det andra världskriget var mobiliteten viktigare.

 

Stridsflygplanet hade börjat utvecklas. Luftrummet som hittills hade använts till rekognoscering skulle förändras till att bli en ny stridsarena. Flygplanen vid första världskrigets utbrott var klena i sin konstruktion, svaga motorer tvingade ner maxvikten och krävde en sammansättning av lätta material så som plywood. Detta gjorde att stridsflygplanen inte kunde bära tyngre bombladdningar och innan man började montera på mindre bomber under chassit hände det att piloterna tog med sig mindre granater som de helt enkelt kastade ner mot fiender på marken. Men utvecklingen gick fort, man starkare motorer gjorde det möjligt att förstärka de klena konstruktionerna, bestycka planen med kulsprutor och montera avlossningsanordningar för tyngre bomber under chassi och förstärkta vingar. Fighterplanet och bombplanet hade fötts.

 

 

Haven som krigsskådeplats

Storbritannien hade vid första världskrigets utbrott världens starkaste flotta. Tyskland stod som närmaste utmanare med en nästan lika stor, dessutom byggde man febrilt nya stridsfartyg. Tysklands flotta lyckades under krigets första år med ett antal lyckade sjöslag. Det största 1916 då den tyska och den brittiska flottan möttes i Nordsjön utanför Danmarks västkust. Slaget avgjordes aldrig, men fler brittiska än tyska fartyg sänktes. Tysklands nordsjöflotta skulle komma att stanna i hamn resten av kriget och krigsfartygen som hade andra baser runt om i världen jagades av britterna och dess allierade tills man hade utplånat tyskt inflytande nästan helt på världshaven, ubåtsvapnet kvarstod men i och med deras begränsade operationsarea kunde de inte utmana britterna. U-båten skulle inte komma att bli ett avgörande inslag i första världskriget. Den brittiska handelsblockade mot Tyskland skulle däremot visa sig bli en effektiv strategi. Blockaden slog undan benen på en nation som inte var självförsörjande på spannmål och andra basvaror.

 

Första världskrigets förlorare

 

Tyskland

Amerikanerna försökte in i det sista att vara neutrala under kriget men provocerades av Tyskland. 1916 torpederades passagerarfartyget Lusitania som avseglat från New York med destination Liverpool av en tysk ubåt. Ombord fanns utöver passarare också amunition vilket gjorde att fartyget sjönk snabbare och fler dog. Det skulle dock dröja tills man avslöjat att tyskarna försökt påverka Mexiko att invadera USA innan krigsförklaringen till slut kom 1917. Tyskarna försökte med en sista storoffensiv på västfronten men då amerikanska soldater redan börjat fylla på de hårt sargade franska och brittiska leden blev uppgiften övermäktig och man tvingades snart att kapitulera.

 

Det Osmanska riket

Det Osmanska riket lycks slå tillbaka britterna vid den världsberömda landstigningen i Galipoli. Men man förlorar både på den ryska fronten och skakas av revolter i de arabiska provinserna i mellanöstern som brittiska agenter spelat en stor roll i. En av dessa agenter var den berömda brittiska officeren Thomas Edward Lawrence som ådrog sig smeknamndet Lawrence of Arabia. Osmanska riket förlorade alla sina erövrade områden i Versaillesfreden, det blev slutet för det hundraåriga riket. Turkiska nationalister under befälhavaren Kemal Atatürk tog makten 1920 och bildade den moderna Turkiska staten vars gränser är de vi har idag.

 

Österrike-Ungern

Den gigantiska centraleuropeiska makten Österrike-Ungern förlust i första världskriget blev katastrofal. Man blev tvungna att utropa en ny Österrikisk republik utan bland annat Ungern och Tjeckoslovakien. Riket hade gått ifrån att omfatta 676 000 kvm till enbart 82 000 kvm. Detta ledde till depression liknande den i Tyskland gjorde folket väldigt mottagliga för ny chans att härska över Europa.

 

Följder av kriget

Tyskland fick hela skulden för första världskriget. Man ålades ett otroligt högt krigsskadestånd som skulle ta flera decennier att betala tillbaka. Detta skapade naturligtvis dåliga förutsättningar för den tyska ekonomin efter kriget, missnöje ständigt mörkare framtidstro spred sig bland tyskarna. Detta utnyttjade reform-politiker som Hitler till sin fördel.

 

Bland de många restriktioner man ålade Tyskland borde man dock ha följt upp två lite bättre från den de allierades sida. Den tyska armén förbjöds innehåll fler än 100,000 man. Tyskarna formade därför världens främsta och bäst tränade officerskår på upp emot 100,000. Ett annat förbud gällde vikten av kulsprutor som man lade en maxgräns för. Detta ledde till att tyska ingenjörer utvecklade en väldigt lätt och smidig modell, vida överlägsen någon annan som togs i bruk av någon annan stat under krigets inledande skede.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0